Hur viktigt är egentligen detta slag? Anledningen till detta inlägg är att jag hyser en viss oro över senaste tidens diskussioner om spelet på WPT-nivå, där utvecklingen gått rasande fort och så även själva spelet. Påståenden att bandejan är på väg bort från padeln hörs även i Sverige. Här känns det dels viktigt med källkritik och även en form av självinsikt. Att tro att detta gäller amatörnivå och att vi ska imitera det vi ser på SPT eller WPT från start tror jag är en olycklig utveckling.
I ett utbildningsupplägg tycker jag att bandejan ska prioriteras framför smash och vibora som over-head slag vid inlärning och utveckling.
Äpplen och päron
Frågan är om man ens kan välja mellan det ena eller det andra i utbildningssituationer. Lyssnar du på personer som varit med och utvecklat padel både i Spanien och Sverige är de ganska samstämmiga och tydliga när de besvarar frågan: Vad är en bandeja? Första meningen brukar då vara: Bandeja är ett försvarsslag, med syftet att behålla positionen vid nät.
Så att plocka bort detta så vanligt förekommande slag ur verktygslådan och ersätta med smash/vibora, är det smart? Anfall är bästa försvar är ju något som verkar lite trendigt nu när Sverige ska utveckla sin egen padelidentitet. Jag tycker att detta är intressanta tankar och jämförelser med svensk fotboll där Sverige inte kan spela spansk fotboll om man vill vinna över Spanien känns ju logisk. Dock finns det ju en ganska stark brittisk prägel på svensk fotboll i och med de engelska managers som Bob Houghton och Roy Hodgson som kom till Sverige på 70-talet. Det var inte direkt så att en ny svensk fotbollsfilosofi mejslades fram ur ingenting!
Skillnad mellan slagen
Bandejan är ett försvarsslag med syfte att återta/behålla nät. Den behöver inte slås med mycket kraft, men bör vara djup eller sned och gärna underskruvad för att inte ge höga studsar. Kan man träffa två glas är det bra och variationen mot mitten är också viktig. Ska man slå mot sidvägg bör den nå glas/galler innan motståndaren kan slå eftersom vi behöver vara försiktig med vinklarna. Just hastigheten kan gärna varieras, ffa. beroende på från vilken position den slås. Är du långt bak i planen kan du behöva minska på hastigheten i slaget för att hinna fram och täcka nät. Mycket avgörs av att du hinner positionera dig så att träffen kan ske runt huvudhöjd. Fördelen med bandejan är att du kan slå bollen något högre om du inte hinner backa helt. Att hoppa som proffsen för att kunna ta den i rätt höjd kräver mycket mera av spelaren tekniskt. Fötterna i marken är en bra utgångsposition.
Alternativen vibora och smash (olika typer) är anfallsslag med högre risk. Proffsen använder många gånger vibora för att hålla kvar motståndarna i hörnen, men de är proffs! För att lyckas med vibora är det enligt mig svårt att inte först behärska bandeja. Det ställs större krav på positionering (fotarbete), teknik och timing för att lyckas med vibora. Hastigheten på racket är högre och koordinationen för bål och arm svårare än bandejan.
Och så smashen. När ska den användas? Jag tycker att smashen är ett viktigt slag och den ska tränas och användas. Det är ju ytterligare ett verktyg som är bra att ha. Dock, anser jag att smashen ska användas när chansen att vinna poängen är mycket hög. När jag tränade regelbundet under ett års tid med mycket välutbildade tränare övade vi smash i totalt ungefär 15 minuter. Nu var ju detta förvisso i Spanien med filosofin, ”inte missa”. Självklart är inte smashen det slag jag är tryggast med, men tiden vi la på alla andra slag var ganska väl synkroniserade med hur ofta slagen kan användas i match, på den nivån vi var.
Försvar är bästa försvar
På amatörnivå är positionering och försvarsspel något som kräver träning och verkar för många vara ett stort utvecklingsområde. Detta innebär att en bandeja med god riktning och djup ofta förvandlas till ett vinnarslag. En stabil bandeja kommer på lägre spelnivå ( och ganska långt upp) ge fler vinnare i längden än att leta smashlägen med mycket god chans att slå en vinnare.
Vibora och smash är alltså anfallsslag med högre risk. Om våra lovande svenskar flyttar ner till Spanien och upplever att den största skillnaden är att spanjorerna aldrig missar tycker jag det säger en del om riskminimering. Jag tror att det tankesättet, ”inte missa”, är bra att ha med sig som grund och därför bör bandejan fortfarande läras ut på grundnivå. Om vi sedan lyckas producera riktigt bra padelspelare så blir deras uppgift att välja bort bandejan vid lobb. Just detta, val av slag eller shot selection tror jag är en annan riktigt avgörande aspekt för att nå riktigt långt i sin satsning på padel!
Padelfysio 